tisdag 25 november 2008

Dethär inlägget tillägnas Nikolina, min bonussyster som man kan kalla det.

Första gången vi träffade varandra var vi båda 16 år. Hon är en månad äldre än mig (något hon påminner mig om ungefär varje gång vi ses, kanske mest för att hon nästintill är klassad dvärg)

Vid 16 års ålder var Nikolina en jobbig fjortis och jag en svår poppare (och lite fjortis) Vi gick inte ihop så bra. Det var mycket bråk, massa lappar som löd ungefär som följande: "Du kan ju inte ens behålla ett jobb" (Nickis som syftade på när jag fick sparken från ett kioskjobb efter andra dagen) och: "Plocka undan pizzakartongerna efter dig i köket, det luktar alltid skit efter du varit där" (Jag som syftade på Nikolina när hon inte plockade bort pizzakartongerna efter sig i köket och det alltid luktade skit efter hon varit där)

Sådär höll det på ett bra tag. Nikolina tog bort mig från sin vännerlista på playahead och årstiderna förändrades.

Men så en dag, ungefär två år senare, så började vi prata igen. Bråket glömdes bort och de bittra fienderna förvandlades sakta men säkert till vänner genom sena kvällar i Skarpnäck pratandes i timmar om allt från bajs till mer seriösa problem. Nikolina la till mig som vän igen på playahead och dagarna gick. Vi upptäckte att vi hade samma humor och där slöts vänskapsbandet ihop till en tajt knut.

Det har nu gått ett år sedan vi blev vänner och la ned stridsyxan, och nu ser Jag Nikolina som en av mina bästa vänner och som en syster! Fan vad roligt vi har det när vi ses!

Edith

1 kommentar:

Anonym sa...

<3 du är grym! fast det är jävligt roligt att läsa om när vi bråkade shiit vad mogna vi va, tror vi lätt skulle kunna klassats som vuxna!

vi är liksom som helan o halvan lite... (jag är helan mest för att jag är äldre och längre än dig.. samt smartare)

och jag tycker seriöst synd om dom som kommer fira jul med oss, tänk dig när vi har fått i oss lite i vanliga fall då vi sågs varje dag... nu har vi inte setts på bra länge och ni som vet ni vet och kommer förstå...