where is edith

A, det är fan där jag är. denna blogg kommer alltså handla om mig Edith! Nästan bara mig, kanske någon annan om jag får några kompisar.
Igår när jag kom till Carlisle hade jag bara, bara ångest. Jag tänkte: vad är det här för jävla bonnhåla? Är det här jag ska tillbringa den mesta av min kommande tid? Men idag känns det ändå rätt bra för jag har skaffat mat till kylen från min granne LIDL (jag vet, det äger) och skaffat engelskt mobilnummer. Så nu sitter jag här på mitt rum och lyssnar på Christian kjellvander och dricker kaffe och ska snart ut på engelsk pub och förtära engelsk mat och öl med mamma och hennes man.

Mest använda orden idag: okey, yes

Just nu bor jag ensam i studentlägenheten men imorrn ska tre till flytta in. Igår fick jag en visning runt hela stället, jävligt fint och det går en fet flod utanför mitt fönster, och då sa David som visade mig runt: "jag hoppas du inte är rädd för spindlar för det finns rätt mycket här om man säger". Jag svarade: "okey". Alternativt "yes".

För en stund sedan kom en städerska alternativt student med en mopp i handen och knackade på min dörr. Och jag kan tala om för er att jag hörde inte ett ord av vad hon sa. Inte nog med att hon pratade snabbt, och nu menar jag fortare än Rosa på kaffe med 3 liter socker, hon pratade skottska också. så då blev jag lite nervös och sa ungefär följande "yes, yes, okey, yes yes, okey." Hon gick.

/Edith Baxe Börjesson